Kinespolisen och emo-Jessica
Igar nar jag hade nagot roligt att beratta sa strejkade datorn har pa kontoret. Sicken tur att den ville funka idag da :)
I alla fall sa borjade det hela nar vi skulle aka hem i tisdags fran arbetet. Vi aker en "shuttle bus" varje dag fran hotellet i Beijing till fakriken i Langfang. Sa vi satt oss som vanligt i bilen i tisdags och borjade resan hemat, nar vi kom igenom vagtullen sa hade dom poliskontroll och sjalvklart vinkade dom oss at sidan. Forst tog dom var chauffors korkort. Sen visade det sig att dom ville ha vara pass sa dom kunde titta att vi inte var i Kina olagligt. Men inte hade vi vara pass med oss heller, vilket skapade liiiite problem. Som tur var hade vi en engelsktalande kille med oss i bilen sa han fick formedla mellan oss och poliserna, eftersom att poliserna pratade bara kinesiska. Efter cirka en halvtimmes jobb med att ringa hotell (som hade slangt vara passkopior), ringa till olika manniskor som kunde tankas ha vart passnummer sa hittade polisen oss i nagot av deras register (hur vi nu kunde finnas med dar?!). Sa till slut slappte de oss och vi fick fortsatta var resa. Men pa grund av forseningen sa hamnade vi i varldens langsta bilkoer (trafiken till och fran Beijing ar helt insane i vanliga fall och annu varre under rusningstid), sa vi kom val hem over en timme senare an vanligt... Sa nu har vi blivit stoppade av dom med.
Vi fick dessutom veta att det som blev kvar av vara matpengar, vilket kommer bli over tusenlappen per person da maten ar snorbillig, skulle lamnas tillbaka..
Sen var Jessica putt resten av kvallen och satt och tjura och svor over hur vi lyckas med allting, jag daremot fann det ganska skojigt och hade allmant roligt at Jessica som jamt brukar vara den person som ar sa positiv.
En slutssats fran denna upplevelse ar i alla fall att alltid bara pa sig passnumret nar man ar pa besok i Kina!
Idag fick vi aven hora en ganska rolig grej fran en tjej pa jobbet som typ inte kan nan engelska alls och formodligen ar van med att alla har samma harfarg i det har landet. Sa helt plotsligt utbrister hon:
- Your hair is not the same colour! och pekar pa mig och Jessica. Vi fann det lite roligt efterat :)
Annars har dagen rullat pa som vanligt, engelskan blir lattare och lattare att forsta och jag borjar trivas riktigt bra har. Jessica funderar pa att gora en tavling har pa bloggen som ska heta gissa aldern. Jag diggar starkt hennes ide da de flesta inte ser ut att vara i den aldern dom ar.
Nej, nu blev det ett alldeles for langt inlagg har, dags att aterga
Over and out
/M
